Första gången jag besökte Ljunglöfska slottet inför min fotografering av brudparet Linda och Marcel var det en mörk och grå novemberdag. Ett svagt ljus hittade in i lokalen, men om jag ska vara ärlig så kändes det svårplåtat. Några dagar senare var det bröllop och på bröllopsdagen snöade det. Det snöade riktigt, riktigt mycket. Så efter att vi fotat förberedelser och porträtt så åkte jag till slottet och blev helt paff. Ett fint slott hade blivit magiskt. Helt plötsligt kändes det som att få fotografera en dröm. Snön skapade en stämning som jag har svårt att glömma. Att få stå utanför slottet i bitande kyla kändes lyxigt.
Som bröllopsfotograf är det spännande att överaskas. Ofta har man en föreställning om hur en bröllopsfotografering ska se ut och bli. Samtidigt försöker jag alltid vara följsam inför omständigheterna. Jag försöker följa brudparet och jag försöker sätta mig in i deras känslor. Min kamera ska berätta deras historia och deras dag. Jag försöker inte stå i vägen för fotot och jag försöker inte skapa foton som inte finns. Min stil och mitt arbetssätt är dokumentärt. Mitt fokus ligger därför alltid på att följa med och att vara vaksam. Jag är en sökare. Och till mig hjälp använder jag en kamera.
Idag har jag vandrat runt i Vasastan och titta på allt utom människor. Det är ganska festligt. Jag tittar efter små saker som skapar liv och karaktär. Idag hittade jag en moped från Sovjet och en söndertrampad DN.
Jag byter webbhotell (jag vet att jag redan skrivit det). Det har inneburit mer problem än jag någonsin trott, men nästa vecka ska det äntligen vara fixat. Nåväl. I och med min flytt så kommer förmodligen hemsida och blogg ligga ner en dag eller två. Jag ville bara informera om detta.
Men stanna hos mig. Jag återkommer med full kraft när jag har nytt webbhotell.
Bröllopssäsongen närmar sig med stormsteg och jag längtar så att jag håller på att spricka. Tills det är dags för mitt första bröllop för säsongen så roar jag med med några bilder från förra året. Jag har valt ut bilder som jag tycker fångar både människorna som gifte sig och stunden. Ibland känns det mer som än rockklubb än ett bröllop och det tycker jag är fint. Just där, just då, var det den känslan som låg i luften. För mig som bröllopsfotograf handlar mitt arbete om att fånga det speciella och unika med min kunds bröllop. Klassiska bröllopsbilder där man står och ler in i kameran är inget för mig. Mitt mål är alltid att göra det personligt och vackert.
Låten nedan tycker jag är oerhört vacker samtidigt som hela min kropp vill dansa. En dansant kärlekssång. Om jag gifte mig idag så skulle jag spela den på repeat, hela natten lång. Är inte det härligt så säg. Hearts on fire av Cut Copy.
Att ha med sig en kamera när man är ute och går innebär att man automatiskt letar efter bilder. Det tycker jag är oerhört härligt. Men framförallt är det utvecklande och överraskande. När jag gick till söder i helgen så upptäckte jag restaurang Strömmen. En restaurang jag aldrig tidigare sett. Trots att den ligger mitt i smeten. När jag upptäcker något nytt tar jag en bild. Och i detta fall konstaterar jag att restaurang strömmen är en restaurang som jag aldrig kommer besöka.
Tillsammans med min familj har jag varit i Whistler och åkt skidor. Det var bästa skidåkningen jag någonsin varit med om. Samtidigt var det trevligt att hänga med familjen. Det är speciellt, och då menar jag både i positivt och negativ bemärkelser. Relationen till familjen är så oerhört spännande. Framförallt är det som ingen annan relation. Jag antar att jag är fascinerad över villkorslösheten. Oavsett vad.
Ovan ser du min familj. Enkla porträtt. På en ganska enkel familj.
