Foton kan vara vackra på flera olika sätt. För mig är det inte nödvändigtvis så att vackert är samma sak som en strålande glad människa. Vackert är snarare någonting som träder fram när man minst anar det. Titta på fotot ovan. Visst är det så otroligt subtilt vackert. Bruden står där, mitt på dansgolvet och under en liten kort sekund så tänker hon. Sekunden senare dansar hon säkerligen som en tok, men just när min kamera knäppt bilden så visade hon sin vackraste sida. Den känslosamma och laddade sidan. 

För mig är foton som det ovan eller liknande precis vad jag längtar efter att ta. Det är foton som är så fulla av liv och känslor samtidigt som de är så subtila och lågmälda. Det är så fascinerande. Så fängslande. Och så himla spännande. 

Vad vill jag säga med detta filosofiska inlägg?  Att bröllopsfotografering inte bara handlar om att skapa en uppenbart vacker bild av en brud, en brudgum eller ett brudpar. Det handlar om att fånga kärnan av deras dag. Djupet i deras personer. Och styrkan i deras känslor. Det är det som jag försöker göra.