Archive for April, 2009

Doften av en brudbukett

April 29, 2009

doft_brudbukett.jpg

img_5025_web.jpgPå nyårsafton fotograferade jag ett par som gifte sig efter att de varit tillsammans i 25 år. De hade tre barn och bodde i en villa på Lidingö. Det blev ett väldigt härligt och enkelt bröllop. Deras tre flickor var tärnor och alla fick varsin liten bukett med blommor. De små buketterna var precis likadana som brudbuketten, fast mindre. Det var mycket fint tyckte jag. 

Men vet ni vad. Det bästa med blommor är inte att de är vackra att titta på. Det bästa med blommor är att de många gånger doftar fantastiskt. Och doften av en blombukett kan etsa sig fast i ens minne. Helt plötsligt en dag kan man känna doften igen och då kommer man osökt att tänka på dagen, platsen och tiden. Det tycker jag är häftigt.

Barn och vår

April 27, 2009

kusiner-2.jpg

kusiner-13.jpg

kusiner-11.jpg

kusiner-12.jpg

kusiner-18.jpg

kusiner-17.jpg

kusiner-5.jpg

kusiner-20.jpg

kusiner-25.jpg

kusiner-24.jpg

Jag är så glad över att det är vår. Jag blir varmare, gladare och det känns som att alla människor runt om mig också börjat tina. I Stockholm sitter människor på uteserveringar och njuter av diverse drycker. Svenskarna har återigen visat sig från sin bästa sida. 

I helgen firade jag våren på Djurgården. Jag var på Rosendal och fotade två små fina barn. Ebba och Ellen. Det var så himla härligt. Det är väldigt befriande att fotografera barn tillsammans med vuxna. Sociala begränsningar, som barn saknar, försvinner också hos de vuxna och allt känns så oerhört avspänt. Barn är impulsiva och vuxna måste vara impulsiva för att barn underhålla sina barn. För mig handlar det bara om att fånga samspelet mellan de två. 

När man gör det så får man alla typer av foton. Glada. Ledsen. Roliga och allvarliga. Nyfikna. Samt trötta. Tillsammans skapar fotona en helhet som jag är väldigt förtjust i.

Jihaaa det är vår

April 24, 2009

Min kropp känns som gummi. Studsande. Sprudlande (hur kan gummi vara sprudlande?). Nu är det helg. Och alla vet vad helg innebär? Det innebär kamera på axeln. Visst är det fantastiskt härligt?

Bloggläsare. Jag är tillbaka på måndag. Trevlig helg!

farmor_4.jpg

Min farmor och farfar var tillsammans i 65 år och gifta i 60 år. Det tycker jag är helt fantastiskt. Min farfar dog för snart 6 år sedan och min farmor saknar honom varje dag. När vi var nere i Skåne berättade hon att det känns som att han fortfarande bor i sitt rum. När hon saknar honom allt för mycket går hon bara in i rummet och då känns det genast bättre. 

Våren 2002 var jag nere i Kalmar över Påsken. På skärtorsdagen var det bestämt att jag skulle komma ut till farmor och farfar och äta middag. Jag var kanske 10 minuter sen och farfar, som inte gillade att man var sen, ringde naturligtvis och frågade var jag höll hus. Jag svarade att jag var på väg och så körde jag som en galning för att de inte skulle behöva vänta. När jag kom dit satte vi oss vid matbordet för att äta. Jag minns inte exakt vad jag åt, men jag tror att det var lax med någonting till. Det kan vara ett korrekt minne, men det kan också vara något jag minns i efterhand. Egentligen gör det inte någon skillnad. Vad vi åt var inte viktigt. Det viktiga var vad som sades.

Farfar var mycket kärleksfull mot farmor. Visst gnabbades det lite, men det var alltid på ett relativt harmlöst och utvecklande sätt. De försökte nog hjälpa varandra tror jag. Vid matbordet den eftermiddagen/kvällen berättade farfar att han och farmor träffades på skärtorsdagen för 64 år sedan. Jag baxnade. Jag, som var nykär vi den tiden, tyckte att det var otroligt att höra. Jag frågade mig om det vara så att jag skulle leva tillsammans med min nya förälskelse i över 60 år, men jag fick inget bra svar då. Idag vet jag att det inte blev så med den kärleken. Jag vet också att farmor och farfar fick ett år till tillsammans. Rent fysiskt. 

I år. På skärtorsdagen, när jag var på väg mot Skåne, hämtade jag farmor i Kalmar. Hon var på ett ovanligt gott humör och det kändes verkligen roligt att ha henne i bilen. Hon påstår att hon inte ser, men hon satt och tittade på träden och vitsipporna vid vägen. Jag misstänker att hon ser det hon vill se. Och jag misstänker att hon inte ser för att hon saknar farfar. Någonstans mellan Kalmar och Österlen börjar farmor prata om farfar. Hon säger många fina saker. Inte något som är storslaget eller komplicerat. Allt är enkelt och vackert. Någonstans i Blekinge så säger hon. “Idag är det 71 år sedan jag och farfar träffades”. Jag baxnar. Igen. Denna gången blir känslan ännu mer påtaglig. Det var 6 år sedan farfar dog och för farmor är han lika närvarande idag. Skärtorsdagen var deras dag och hon satt där i bilen och tänkte på platsen och dagen då de träffades.

För mig är kärlek ytterst komplext. Jag försöker förstå vad det är och hur det fungerar. Innerst inne är jag en stor romantiker men jag tror inte alltid att det märks utåt. Jag tror det är ett släktdrag som kommer från farmor och farfars håll. Det verkar som att vi i vår släkt utvecklar kärleken på det sättet. Vi säger kanske inte så mycket. Men vi visar genom små gester. Jag ser det hos mina farbröder och hos min pappa. Och jag såg det hos min farmor och min farfar. Det jag har kommit på är att den där dagen för 71 år sedan är väldigt, väldigt viktig för mig.

Ledig lördag

April 19, 2009

lordag_1.jpg

Först åkte vi buss till söder. Då såg jag denna lilla söta hund, så jag tog ett foto.

lordag_2.jpg

Fredagens afterwork gjorde att jag var lite extra hungrig på lördagen. Så vi gick till McDonald’s och åt cheeseburgare. Det var precis vad jag behövde.

lordag_4.jpg

Det var Record Store Day. Vi gick till Petsounds och tittade på skivor och artister. 

lars_bygden.jpg

Lars Bygdén spelade. Och han hade en ruskigt glad trummis med sig.

lordag_5.jpg

Vi gick och drack kaffe. Då tog jag detta foto på min flickvän. 

lordag_6.jpg

Sen gick vi tillbaka till Petsounds. Och tittade på skivor.

john_me_2.jpg

Tills John ME började spela. Jag gillar honom, så jag tog två kort.

john_me_1.jpg

Sen gick vi hem och hade en trevlig middag. Lediga lördagar är fantastiskt, men då la jag kameran åt sidan och fokuserade på mat och sällskap.

Lyssna på John ME och Lars Bygdén. Det är trevligt.