Österlen är ett riktigt äventyr. Ett äventyr som jag har svårt att få nog av. Jag tror att det är närheten till naturen som lockar mig. Har alltid fascinerats av att naturen oftast formar sig själv. Vi människor försöker styra och förändra den. Men naturen har en tendens att ändå göra som den vill. I år var Österlen lugnt och vackert. Förra året var det snö och storm. Allt jag kan göra åt naturen är att anpassa mig efter den. 

Titta på fåret på tredje fotot. Jag tycker det är häftigt. Ett får har fått spelet och alla andra står och tittar på det. Jag bara står där och undrar vad som händer. Varför ser jag Tele2-fåret Franks kusin mitt ute på Österlen är tanken som slår mig. Sen inser jag att det förmodligen bara är naturen som visar vad den kan.

Och svanen. Svanar är vackra. Det vackraste med svanar är att de drar upp sina vingar för att deras ungar ska kunna klättra upp på ryggen. Sen ligger ugnarna där mellan vingarna och har det skönt. Mamman fångar vinden och seglar iväg. Vackert och tryggt.