Nu har jag lagt upp min nya hemsida. Det är fullt fokus på bröllop eftersom det är det är det jag gillar allra bäst. Inom en snar framtid kommer jag också lägga upp en del med andra typer av bilder, men jag börjar med bröllop.
Gå in och titta. Hoppas att ni gillar den.
Att fotografera barn är väldigt befriande. De är oftast så direkta i sitt uttryck. Många gånger har de till och med en idé om hur de vill se ut. De gör en grimage eller något liknande. Allt jag behöver göra är att låta kameran arbeta. När barn får vara sig själva är de väldigt härliga. Och för mig som framförallt gillar att ta foton på människor som är sig själva så känns det väldigt avslappnat.
Jag har precis läst ut Alex Schulmans debutbok. Det var en fin och kärleksfull bok som jag blev väldigt förtjust i. Jag har alltid tyckt att Alex Schulmans sätt att hoppa på människor är fascinerande. Samtidigt har jag känt att det inte är att han hoppar på människor som är fascinerande, utan hur han gör det. Han använder språket på ett mycket begåvat sätt och det tycker jag om. Därför hade jag höga förväntningar på hans första bok.
Skynda att älska handlar om något som vi ofta glömmer. Vikten av att ta tillvara varje stund, att göra det man älskar, med dem man älskar, när man kan. För mig handlar det om att inte låta vardagen gå förbi. (Den egentliga handlingen är Alex minnen av sin pappa, men jag har lagt till min egen tolkning.)
Det är befriande att läsa böcker som handlar om att ta hand om det dagliga livet. Dels märker jag att det faktiskt inte är svår att göra något av varje dag. Att ta hand om vardagen är förmodligen mycket enklare än att försöka skapa grandiosa stunder på helger och semestrar. Jag tror helt enkelt att vardagen är livet.
Läsa Alex bok. Och, snälla, skynda att älska.
När jag var på Österlen besökte jag Maria Hillfon. Hon är en fantastisk konstnär som har sin ateljé in en helt sagolik gård. Där samsas målningar, vävnader och i ett litet hörn hittade jag några livs levande påfåglar. Tyvärr var de inte möjligt att fotografera dem, så jag fick nöja mig med att smygfotografera hennes utställning och en helt sagolik magnolia.
Besök Maria Hillfons hemsida och titta på ett smakprov av vad hon gör. Det är färgstarkt.
Österlen är ett riktigt äventyr. Ett äventyr som jag har svårt att få nog av. Jag tror att det är närheten till naturen som lockar mig. Har alltid fascinerats av att naturen oftast formar sig själv. Vi människor försöker styra och förändra den. Men naturen har en tendens att ändå göra som den vill. I år var Österlen lugnt och vackert. Förra året var det snö och storm. Allt jag kan göra åt naturen är att anpassa mig efter den.
Titta på fåret på tredje fotot. Jag tycker det är häftigt. Ett får har fått spelet och alla andra står och tittar på det. Jag bara står där och undrar vad som händer. Varför ser jag Tele2-fåret Franks kusin mitt ute på Österlen är tanken som slår mig. Sen inser jag att det förmodligen bara är naturen som visar vad den kan.
Och svanen. Svanar är vackra. Det vackraste med svanar är att de drar upp sina vingar för att deras ungar ska kunna klättra upp på ryggen. Sen ligger ugnarna där mellan vingarna och har det skönt. Mamman fångar vinden och seglar iväg. Vackert och tryggt.