Igår kväll var jag och min käraste ute och gick i Hagaparken. Jag tänkte inte ta med mig kameran men i sista stund ångrade jag mig. Och tur var väl det. För Hagaparken, igår, var fantastisk. Ljuset kändes magiskt och bilderna kom till mig vilket kändes så härligt.
När jag var på väg hem fick jag ett sms från ett brudpar som jag fotograferade för några veckor sedan som gjorde mig varm i hjärtat.
En kväll i juni och mitt hjärta hoppar. Nu är det dags att göra denna kväll lika speciell.
Under de senaste veckorna har mitt fotograferande verkligen sats på prov. Jag har ifrågasatt min stil och funderat över vad jag gör och vad jag inte gör. På alla sätt en positiv och viktig resa, men det har varit svårt att blogga samtidigt. Jag har helt enkelt gått igenom mig själv, letat efter bra och mindre bra delar. Och nu känner jag mig helt enkelt mycket starkare än vad jag gjorde för några veckor sedan.
Samtidigt som jag har funderat har jag fotat bröllop och njutit av varenda minut. Allvarligt. Jag har verkligen njutit varenda sekund. Har varit så lyckligt lottad och fått fotografera brudpar som varit så underbara. De har gjort mitt jobb till ett stort nöje och jag hoppas naturligtvis att jag lyckats fånga deras dagar. Ovan ser du några av mina favoritfoton från de senaste bröllopen.
Blommor hör sommaren till. Blommor gör oss vackra.
I helgen träffade jag Paula. Hon är 96 år gammal. Jag tog några foton och jag vill visa er två av dem. Paula är en glad 96-åring och för det beundrar jag henne. Fotona tog jag på hennes lillasysters födelsedag. Hon är “bara” 89 år gammal.
Nu ska jag fortsätta med mitt redigerande av bilder från mina senaste bröllop. Visar så snart jag kan.
Idag upptäckte jag något mycket fint. Markus Krunegård och Kleerup har slagit sig samman och gjort en EP som heter “Lead Singer Syndrome”. En regnig och grå dag som denna är en sådan upptäckt helt fantastisk. Att något så dystert kan lätta upp är i och för sig ganska märkligt. Men jag gillar det mycket.
Detaljer kan göra mig knäsvag. Som den lilla detaljen att man går på en restaurang och äter lunch och allt man lämnar efter sig är ett stökigt bord och ett fat med sedlar. Jag fascineras och äcklas av fåglar som flyger precis över mitt huvud. Mitt sätt att hantera det hela på är genom att ta ett foto. Genom att fånga situationen kan jag analysera den. Jag blir nyfiken på människor som gömmer sitt ansikte men visar sina axlar.
Rökning dödar. Men bilderna blir magiska. Är det för att man vet att cigaretter är skadliga eller är det för att cigaretter faktiskt är snygga?
Varannan vatten. Räddade nog kvällen.
En karaktär.
Gardiner stänger ute ljuset och jag tycker det är vackert.
En gata.
Konstnären.
Danserskan.
Och en liten liten Messi.
Barcelona är en stad som fångar mig innerligt och hjärtligt. Jag älskar att vandra runt i staden och titta. Mitt hjärta smälter helt enkelt. Och det är inte för att staden är vacker som solen. Det är snarare tvärt om. Det är blandningen av gammalt och nytt. Smutsigt och vackert. Barcelona har karaktär och karaktärer är fascinerande. Punkt.