För några veckor sedan anlitades jag för att fotografera kvinnor som precis ska ta steget för att bli entreprenör. De har världens häftigaste idéer och de är beredda att satsa på dem. Fullt ut. Jag blev så imponerad över att höra vad de ska göra vilket också underlättade fotograferingen. Det var ett gäng snygga, proffsiga och drivna kvinnor som jag kommer försöka följa i framtiden. Jag tror att vi kan hitta några sjukt spännande företag bland dem.
I morse träffade jag bästa Thérèse Mannheimer för att ta lite pressbilder på henne. Hon är energi. Och hon driver en massa häftiga projekt. Bland annat har hon startat ett projekt som heter Brainspiration som i princip innebär omvänt mentorskap. Ungdomar lär vuxna. Eftersom jag tror att människor från olika generationer måste lära sig av varandra så är jag helt kär i det projektet. Hon driver även en sajt som heter Bloggmode och hon jobbar på reklambyrån Pool. Full fart helt enkelt.
Klockan är snart 12 och jag är hungrig. För att läska mig själv lite tittar jag på en bröllopstårta. Med rosa rosor.
Min hjärna jobbar ständigt med små och stora frågor. Den funderar och filosoferar. Men. De tankar som verkligen får mig att förändras eller förbättras kommer sällan från min egen hjärna. De tankarna kommer från människor runt mig och framförallt från människor jag träffar på bröllop. Jag får chansen att höra fantastiska tal och träffas underbara människor. Ibland, mellan hyllningarna till brudparet, säger talaren eller en gäst något som inte bara träffar de nygifta utan även mig.
Under tack-för-maten-talet i lördags hände just det. Hon som tackade höll ett tal om att vara lycklig.Klyschigt? Kan tyckas. Men. Om man ska bli lycklig så måste man faktiskt fundera på vad det är som gör en riktigt lycklig. Hon berättade om hennes möte med en människa som ifrågasatte hennes sätt att se på lycka. Och detta ifrågasättande fick henne att tänka om. Tänka annorlunda. Kontentan av hennes tal var att lycka bara kan existera här och nu. Man kan bara vara riktigt lycklig om man är helt närvarande. Om man lever här och nu. Klyschigt? Nej.
Det fick mig att tänka på varför jag tycker det är så fantastiskt härligt att fotografera bröllop. Det skulle bara kunna vara ett jobb som vilket som helst. Men det är det inte. Och nu vet jag varför. När jag fotograferar bröllop är jag närvarande till 100 procent. Varje del av min kropp och mina tankar är där och då. Det händer att jag tänker ett steg framåt för att hitta rätt vinklar etc. Men. Allt handlar om att hitta möjligheten att fotografera stunden på bästa sätt. Det beteendet resulterar i absolut lycka. När jag fotograferar är jag bara här. Inget annat.
Att få ha ett jobb där man får möjligheten att vara närvarande till 100 procent är en välsignelse. Som en ytterligare bonus så blir jag mycket bättre på att vara närvarande i övriga livet. Jag förstår vikten av att leva i nuet och njuta av det jag företar mig just nu. Att skriva detta inlägg, här och nu, är i sig en känsla av oerhörd tillfredsställelse. Jag tänker inte på något annat. Jag skriver. Om lycka. Om här och nu. Jag skriver om saker som förändrar mig. Brudparen som låter mig fotografera deras bröllop förändrar mig. De får mitt hjärta att ta glädjeskutt. Tack.
