Det är vackert att se ringen för första gången. Inte lika vackert som att se den första kyssen mellan ett nygift par. Mer som ett sju-helsikes vackert kvitto på kärleken. Jag gillar det och jag gillar ringar. Att kombinera metall och stenar på ett fint sätt är en konst och jag har fått chansen att se många fina konstverk.

En sak har jag dock upptäckt.

Män är inte så intresserade av ringar. Det är alltid kvinnorna som vill se ringen. Alltid. Männen gör annat (vad är oklart). Så. Där har jag en liten fråga. Varför är det “bara” kvinnor som är intresserade av att titta på brudens ring?

Nu till bilden ovan. Det är en bild som jag tycker så mycket om och det är framförallt för att det finns många små fina detaljer i bilden. Ser ni den lilla näsduken i handen? Mobiltelefonen som precis ska användas? Det är sådana detaljer som får mig att börja fundera. Vad hände innan? Vad händer här näst? Jag gillar frågor, för de skapar historier.

Näsduken användes 13 minuter tidigare i kyrkan när bruden och brudgummens läppar möttes. Personen som har näsduken i handen var inte alls beredd på tårarna, de bara kom. Överraskande och vackert. Det kanske inte är den sanna historien. Men det är min historia. Som jag skapat med hjälp av bilden.

Precis så vill jag att det ska vara. Jag vill att mina bilder ska skapa små historier. Framförallt tillsammans. Men också varför sig. Då är jag riktigt nöjd. Då blir jag kär i bilden.

Låt oss gå tillbaka till ruta ett. Alla vill se ringen.

Jag vill se vad som händer före, under och efter. Sådan är jag.