Jag är förtjust i att laga mat och att baka. Jag gjorde cupcakes med choklad och hallon för ett tag sedan. De blev väldigt goda och ganska fina. En bra kombination tycker jag. Om jag inte var fotograf skulle jag nog ha ett bageri. Jag gillar hela grejen med att baka. För det finns inget enklare sätt att höja en måltid än att bjuda på nybakat bröd.
Kära bloggläsare. Jag ber om ursäkt för mitt dåliga bloggande. Det är under all kritik. Det kan vara årstiden. Det kan vara för att jag håller på med värsta fotoprojektet plus en massa andra saker som tar hur mycket tid som helst. Som ni förstår finns det ingen bra anledning.
Det har helt enkelt saknats tid i mitt liv. Jag tänker liksom på bloggen så himla ofta. Men jag får inte ur mig något intressant. Det fina i kråksången är iofs att det är min blogg och den ska spegla mig. Just nu är jag ingen bloggande tok utan mer en fotograferande tok. Så kan det vara ibland.
Efter lite ursäktande måste jag bjuda på något fint. Bilden nedan är en av mina absoluta favoritbilder från i år.
Enligt polsk tradition skall ett brudpar bryta bröd och äta det tillsammans med salt när de kommer till festlokalen (är lite osäker på exakta detaljer, men det var så det gick till på detta bröllop). När Sofie och Kristian anlände till Haga Forum, där de hade sin fest, stod Kristians mamma och väntade med ett vackert bröd. Och då tog jag denna bild.
Att fotografera barn handlar väldigt mycket om tillfälligheter. Inte för att jag inte förbereder mig utan för att barn är barn. Och barn är direkta och impulsiva. De är glada ena sekunden och inte alls glada i nästa. Allt går så fort och därför handlar mina förberedelser främst att ställa in mig på att fånga ögonblicken. Att följa med och fånga det jag ser helt enkelt. Så försöker jag nästan alltid jobba, men när man jobbar med barn blir man alltid smärtsamt medveten om att det är det enda sättet som fungerar. Att regissera en 6 månaders bebis funkar helt enkelt inte.
Att fotografera Adrian var som en dröm. På alla sätt. När jag kom till familjen så låg Adrian och sov. Innerst inne så hoppades jag att han sov gott så att han skulle vara redo för en fotosession. Och när han vaknade så förstod jag direkt att det skulle bli härligt. Han älskade kameran. Inte bara att titta in i den utan även såpass mycket att han vill sno den. Gisses vad han kröp omkring och försökte nå kameran. Det var så härligt. Han var så glad. Och jag fick chansen att göra det jag gör bäst. Det kändes så härligt.
Helt plötsligt plockade Adrians mamma fram ett hjärta i skumgummi och jag fattade direkt att detta kommer bli magiskt. Så här i efterhand är jag osäker på vad jag tänkte, men jag kommer ihåg ett lyckorus som gick igenom kroppen. Litet barn med ett hjärta i handen. Kan det bli vackrare?
Jo. Det kan det bli. Helt plötsligt sitter Adrian med hjärtat placerat precis vid sitt eget hjärta. Och när jag ser den bilden blir jag magiskt glad. I all sin enkelhet är det förmodligen den vackraste barnbild jag någonsin har tagit. Ett barn som placerat ett hjärta vid sitt hjärta. Jag har svårt att tänka mig något vackrare.
Det är fredag. Och jag gillar att ge tips på fredagar. Här kommer en låt som får mitt hjärta att slå frivolter. Lyssna på den och ha en fin helg! Låten.
