






Middagen är avslutad. All nervositet har släppt. Do. The. Dance.







Middagen är avslutad. All nervositet har släppt. Do. The. Dance.







Jag har fotograferat desserter tillsammans med fantastiskt duktiga Daniel Roos. Han är chefskonditor på Operakällaren och han är medlem i kocklandslaget. Enkelt uttryckt. Han är en av Sveriges absolut vassaste på det han gör.
Eftersom jag älskar mat och fotografi så upplever jag en enorm lycka när jag gör den typen av uppdrag. Även om man inte ser det på själva bilden så är mat väldigt levande. För att skapa en bild som man blir nöjd med måste man fånga maträtten i exakt rätt ögonblick och därför tycker jag att matfotografi är lika härligt som bröllopsfotografi.
(En bonus med matfotografering är att jag får äta upp maten när den är fotograferad. Och det tycker jag är en mycket fin bonus här i livet.)
Kära bloggläsare. Jag ber om ursäkt för mitt dåliga bloggande. Det är under all kritik. Det kan vara årstiden. Det kan vara för att jag håller på med värsta fotoprojektet plus en massa andra saker som tar hur mycket tid som helst. Som ni förstår finns det ingen bra anledning.
Det har helt enkelt saknats tid i mitt liv. Jag tänker liksom på bloggen så himla ofta. Men jag får inte ur mig något intressant. Det fina i kråksången är iofs att det är min blogg och den ska spegla mig. Just nu är jag ingen bloggande tok utan mer en fotograferande tok. Så kan det vara ibland.
Efter lite ursäktande måste jag bjuda på något fint. Bilden nedan är en av mina absoluta favoritbilder från i år.
Enligt polsk tradition skall ett brudpar bryta bröd och äta det tillsammans med salt när de kommer till festlokalen (är lite osäker på exakta detaljer, men det var så det gick till på detta bröllop). När Sofie och Kristian anlände till Haga Forum, där de hade sin fest, stod Kristians mamma och väntade med ett vackert bröd. Och då tog jag denna bild.





Ebba är protestant och Henrik är katolik. När de gifte sig valde de att ha två präster och skapa en ceremoni som både var protestantisk och katolsk. Det var väldigt fint. Jag gillade att det blev annorlunda. Det märktes att prästerna hade fått anstränga sig för att få ihop det på ett bra sätt. Samtidigt blev det väldigt personligt. Det var Ebbas och Henriks ceremoni. Precis som de ville ha den. Och det gillar jag.
Jag tycker tyvärr att det är vanligt att prästen kör sitt race och gör som han eller hon alltid har gjort. Det kan bli vackert. Men jag tycker oftast att det känns som att man glömt bort brudparet. Det blir kyrkans ceremoni istället för brudparet.
Med detta vill jag slå ett slag för att brudpar ska göra som de själva blir bekväma med. Prästen är där för er skull. Låt den arbeta. Och skapa en ceremoni som är 100% ni. För vissa av er kommer det att handla om att välja musiken och för andra kommer det att vara mer komplext. Hur ni gör det är inte det viktiga. Det viktiga är att ni gör något som speglar er.

Denna bild är från Ebba och Henriks bröllop den 12e december. Jag hade varit orolig för ljuset, eller snarare avsaknaden av ljus. Men den 12e december var en fantastisk dag, solen sken på dagen och det snöade på kvällen. Perfekt helt enkelt.
Fotot ovan är tagit klockan 13.30. Helt sjukt när man tänker på att solen stod så lågt redan då. Jag är verkligen ingen stor fan av vintern, men när ljuset gör att man kan ta sådana här förberedelsebilder blir jag lite knäsvag. Och tänker att det hade varit fint om man alltid kunde välja vilket ljus man ville ha i olika situationer.
Avslutningsvis. En fin låt att lyssna på i veckan.