Att finna riktiga förebilder bland världens fotografer är inte så lätt som det kan låta. Många gånger ser jag foton som är riktigt riktigt bra, men att ta några riktigt fina foton kan många göra. En förebild gör något mer. En förebild tar fantastiska och fångande bilder om och om igen. En förebild har en stil och ett sätt att fotograferar som både är tidlöst och modernt. Som fotograf är jag mån om att hitta människor som jag ser upp till. Inte för att kopiera men för att inspireras. Framförallt försöker jag förstå vad det är i deras bilder som gör dem unika. För ofta är det en liten detalj som gör bilden säregen och vacker. En fotograf som är en stor förebild för mig är Annie Leibovitz. Hon skapar bilder som omfamnar mig. Låt mig visa några exempel.

© Annie Leibovitz & Louis Vuitton

© Annie Leibovitz & Louis Vuitton

Leibovitz har under de senaste åren fotograferat en kampanj för Louis Vuitton.  Jag tror att kampanjen heter “Countless Journeys Countless Emotions”, du hittar den här. På sajten hittar man fantastiska filmklipp där man får vara med och se hur Annie Leibovitz arbetar. Och när man får vara med i den stunden och se hur hon hanterar människorna framför kameran så kan man inte bli annat än imponerad. Hon är följsamt bestämd samtidigt som hennes stil är fantastiskt förtroendegivande. Det är helt enkelt en fröjd att följa henne.

© Annie Leibovitz

En av Leibovitz mest kända foton är ovanstående på John Lennon & Yoko Ono. Jag tänker inte försöka analysera bilden. Den får tala för sig själv. Tänker dock säga vad jag gillar med fotot. Känslan som kommer till mig är att Leibovitz har lyckats fånga en otroligt vacker kärleksförklaring. Om man älskar en annan människa så vill man ligga naken bredvid den. John älskade Yoko och han visade sin kärlek genom sin nakenhet. När jag tittar på Yoko så ser jag precis den reaktionen som jag förväntar mig. Hur hanterar man en så kärleksfull handling? Kan man ta den till sig eller måste man ha ett visst avstånd? Jag menar inte att hon inte älskade honom. Jag menar bara att när någon visar stark kärlek så kan det vara svårt att direkt, där och då, visa exakt samma sak tillbaka. Bilden på John & Yoko är kärleken, fångad på en bild. 

Jag tror säkerligen att de flesta som läser min blogg har hört talas om Annie Leibovitz. Hon är en världsstjärna om än en lågmäld sådan. Ett tips är att gå och köpa boken “Annie Leibovitz – At Work“. Den innehåller ett stort antal av hennes bilder, spännande texter om hennes sätt att arbeta och hennes karriär. Det jag fastnade för i boken är att hon aldrig ber någon att le. Det var så härligt. Och framförallt väldigt befriande. Jag ber aldrig människor att le av en enkel anledning. Det finns ingenting som får mig så obekväm som när en annan människa, med en kamera i handen, ber mig att le. Jag har aldrig förstått vad den personen vill ha ut av det. Om jag inte ler så betyder det mest största sannolikhet att jag inte känner för att le just då. För mig är det respektlöst att be om ett leende och man ber om att bilden ska bli dålig. Bra foton kommer nämligen från människors insida. Därför ber jag dem bara att vara sig själva. Då blir det vackert. 

© Annie Leibovitz & Louis Vuitton

© Annie Leibovitz & Louis Vuitton

Annie Leibovitz har ett fantastiskt öga för porträtt och hon lyckas ofta fånga essensen av människorna hon fotar. För henne handlar det om att ta en fantastisk bild vid varje plåtning. Lyckas hon fånga det hon söker räcker det med ett foto. En bild säger mer än tusen ord. En bild säger mer än två bilder. Jag fascineras av att bara ta ett foto. Det måste vara så oerhört svårt. När jag jobbar som fotograf tar jag alltid serier och jag vill att man ska titta på serien snarare än de enskilda fotot. Det är helheten som ska vara vacker. För Leibovitz gäller det att fånga allt i en bild. Det fascinerar och inspirerar mig något alldeles enormt. 

Alla foton har jag hittat via Google och de har säkert en massa copyrightskydd.