Det är nytt år men jag lyssnar fortfarande på gammal musik. Musik som jag älskade förra året och kanske något år innan dess. För mig handlar inte musik om att hitta det senaste. Jag är ingen anal person som måste lyssna på det senaste. För mig räcker det att det är bra musik som träffar mitt hjärta. Och låtarna ovan gör det. Dom kryper rätt in i mig. Naturligtvis på olika sätt. 

I onsdags tittade jag på Grammisgalan och det var väl ungefär så dåligt som jag hade tänkt mig. Mediokra framträdande och hemska segertal. Våra artister borde gå en retorikkurs. Snälla. Det värsta med galan är dock att jag inser att jag har hela svenska folket emot mig. För svenska folket gillar dålig musik. Per definition. I år lyckades t.ex. EMD, Sveriges svar på Il Divo, att kamma hem priset för årets låt. För mig är det obegripligt. Inte lite obegripligt, utan, du vet, mycket obegripligt. Har svenskarna så dålig smak eller är det bara det fåtal som fortfarande bryr sig om Grammisgalan som har dålig smak?

Nåväl. Denna blogg är inte till för att prata om dåliga ting. Den är till för inspiration och för glädje, men framförallt för fotografi, min största glädje. I morgon ska jag lägga upp lite nygamla bilder. Det ser jag fram emot. Natt.