Min första rulle 120-film är här. Jag var ute i helgen och fotade det jag såg. Inga konstigheter men väldigt härligt. Och det bästa av allt är att jag har tagit bilderna, framkallat dem och sen är de klara. Ingen retusch. Inget, jag-måste-fixa-till-färgerna-i-efterhand. Allt ser nämligen ut precis som jag vill att de ska se ut. Direkt ur kameran.
Mamiya 645AFd med 80mm f2.8. Jag är kär.
Jag har tagit Gotland till mitt hjärta. Förra veckan var jag där och vilade. 4 dagars absolut avslappning. Jag möttes av något som kändes alldeles sagolikt. Något som innebar en så bekymmerslös tillvaro. På Gotland fick livet en skön paus och en positiv spark i rumpan på samma gång.
När jag satt där på stranden och läste “Revolutionary Road” bestämde jag mig för att jag ska åka till Gotland nästa sommar och fotografera bröllop. Under 4 veckor ska jag hyra ett hus och under dessa fyra veckor kommer man kunna boka in mig som sin bröllopsfotograf. Så om du ska gifta dig på Gotland nästa sommar och vill ha en bröllopsfotograf så finns jag där för dig. Kontakta mig gärna så berättar jag mer om min Gotlandsvistelse.
Jag återkommer med fler bilder från Gotland under veckan. Nu ska jag återgå till redigerandet av bröllopsfoton.
Sommaren är min årstid. Det är verkligen en tid då jag blir glad av det lilla. Värmen från en sommarvind. En god smörgås i en enkel trädgård. Eller en vandring längs en hage ner i Skåne.
Förra året var det en fin sommar. Jag gjorde många fina saker. Tog en tur till skärgården. En resa ner till Österlen. Promenerade med en söt Golden Retriever. Tittade på vackra, lätt rosa, rosor. Och åt en massa enkel och god mat.
Men vet ni vad det som är det bästa med sommaren? Hud. Att människor slipper stänga in sig i stora jackor och tunga kläder. På sommaren räcker det gott med jeans och t-shirt. Ett linne och en kjol. Eller varför inte bara badkläder. När vi visar hud för varandra blir vi gladare. Jag tror att huden är människans blomma.
Nu är det bara någon månad kvar till det är riktig sommar igen. Jag kan knappt vänta. Årets sommar kommer bli ungefär som förra årets sommar. Jag kommer njuta av den svenska naturen. Jag kommer fotografera bröllop och njuta av varje sekund. Jag kommer sitta i en trädgård och äta sill och dricka nubbe. Jag kommer åka ut i skärgården och fota barn.
Ni förstår att jag längtar.
I påskas var jag på Österlen. Det har jag redan berättat. Men jag har inte berättat om vare sig barnen eller dimman. Därför gör jag det nu. Vi åkte till hamnen i Brantevik för att besöka en konstnär. Jag var inte förtjust i tavlorna så jag lämnade galleriet och gick längs vattnet. Då träffade jag på dessa tre barn. De sprang omkring på klipporna och lekte. På första bilden tror jag att flickan lekte Titanic. Det ser ut så. Och jag tycker att det är underbart. Ett barn som njuter av vår natur. Kan det bli bättre?
10 minuter senare hade dimman dragit in över Brantevik. Allt blev vitt och luften blev rå. Barnen, som hade sprungit iväg längs vattnet, vände åter hem. Glädjen var som bortblåst och en viss rädsla hade infunnit sig. De lekte inte längre. De hade en tydlig destination. Tryggheten.
Varje gång jag är på Österlen så fascineras jag av naturen. Den blir så påtaglig där. Det är ett annat sätt att andas. Och ett annat sätt att vara. Österlen finns för evigt i mitt hjärta. För det är där som jag får chansen att verkligen möta och uppskatta vår natur.
