Min inställning till USA är på alla sätt osund. Det är som en idiotisk kärleksaffär. En sådan som man inte riktigt kan hantera. Relationen går cirka 10 år tillbaka då jag bodde där i ett år. I början tyckte jag verkligen inte om det. Jag kände mig bortkommen och ensam. Allt var stort och fläskigt. Jag bodde i Texas och hade aldrig sett så många feta människor på en gång. Skolan var märklig och människor förstod mig inte.
En dag vaknade jag dock upp och förstod att jag hade haft fel. Att jag inte gett USA en chans. Och när landet väl fick chansen blev jag villkorslöst förälskad. Jag struntade i märkliga amerikaner och tog till mig de fina amerikanerna. Jag njöt hejdlöst av att USA är landet där inget är omöjligt och glömde bort att med det kommer att USA är landet där människor blir utstötta. Jag blev nästan en amerikan i övre medelklassen. Jag bodde på flotta hotell. Åkte skidor i Colorado och spelade golf med advokater och läkare. Jag levde det goda livet.
I slutet av min vistelse åkte jag och hjälpte fattiga amerikaner att rusta upp sina hus. Det var omtumlande. Helt plötsligt mötte jag människor som inte ens hade råd att köpa mat för att deras sjukhusräkningar var alldeles för höga. En kvinna satt i rullstol och bodde i en husvagn utan någon möjlighet att ta sig ut. Det mötte jag. Och fick ett knytnäveslag i magen. En hård jävla smäll. Jag insåg nämligen att mitt goda liv verkade ge kostnader för andra människor. Jag levde i illusionen att USA var som Sverige (jag visste att det inte var så, men jag hade inte sett det på nära håll) och glömde bort hur lyckligt lottad jag var.
Min relation med USA är komplex. Det är kärlek och hat om vartannat. Ena stunden älskar jag villkorslöst och i nästa stund möts jag av en kall hand. Det blir sådana kontraster. Och jag antar att de är just dessa som gör landet så fantastiskt. Inget är perfekt. Det finns ingen balans. Inget är slätstruket. Det är glänsande skyskrapor på ena sidan gatan och hus som förfaller på den andra. Man skulle kunna sammanfatta det med att det inte är Sverige. Ibland är det hemskt men oftast är det fantastiskt.
Mitt förhållande till USA är inte sunt. Men det är okej. Då och då måste man skita i allt vad balans heter och älska och avsky om vartannat.
Avslutningsvis vill jag dela med mig av lite musik som jag lyssnade på förra veckan. Det är inte många låtar. Men de är fina. Lyssna här.
