Min första rulle 120-film är här. Jag var ute i helgen och fotade det jag såg. Inga konstigheter men väldigt härligt. Och det bästa av allt är att jag har tagit bilderna, framkallat dem och sen är de klara. Ingen retusch. Inget, jag-måste-fixa-till-färgerna-i-efterhand. Allt ser nämligen ut precis som jag vill att de ska se ut. Direkt ur kameran.
Mamiya 645AFd med 80mm f2.8. Jag är kär.
I min familj var det pappa som var fotografen. Han hade som ung haft ett stort intresse för att fotografera och han fortsatte sedan att ta bilder på familjen. Det känns som att det är ofta är så. Att pappa tar bilder. I alla fall var det så. Hos mig. I min familj. Och jag är glad att han tog det ansvaret.
Under julen 2009 samlades familjen runt diaprojektorn och tittade på bilder från barndomen. Det var fint. Dels kom gamla minnen tillbaka men framförallt gillade jag att se den härliga känslan som fanns i bilder förr. Det var inte så perfekt. Alla bilder sparades, eftersom man tog så få, och själva visningen blev verkligen en varierande tillställning där man aldrig visste vad som skulle hända.
Jag fastnade för några bilder och jag bad pappa plocka bort dem (ja, pappa sköter även projektorn). Och nu har jag lämnat i dem och fått dem scannade. Så. Nu. Är det analoga. Digitalt.
Jag tittar på bilderna och känner att de är fantastiska, precis som de är. Det är inget som behöver fixas. Inget som är dåligt. Visst är kvalitén på bilderna varierande men det gör absolut ingenting. De är fina som de är. Och framförallt förmedlar bilderna något som en digital kamera aldrig lyckas med. Jag kan naturligtvis inte säga exakt vad det är, men i mig känns det. De där bilderna är magiska i all sin enkelhet.
Under de senaste 6 månaderna har det kliat i mina fingrar. Jag har längtat efter något genuint. Man skulle kunna säga att jag längtat tillbaka. Nu undrar du kanske vad jag längtat efter? Jag kommer till det. Först ska jag bara svamla lite om att hitta till sina rötter. För jag tror att min längtan har handlat om just det. Mina rötter alltså.
Fortsättning.
Vi bloggar. Vi twittrar. Vi fotar digitalt. Vi ringer mobilt. Vi betalar med kort. Vi har trådlöst bredband. Vi läser böcker digitalt. Lyssnar på iPod. Är alltid uppkopplade. Allt är direkt. Här och nu. Jag måste. Nu. Nu. Nu. I morgon kan det vara för sent. Eller. Om en minut kan det vara försent.
Så ser min värld ut i alla fall. Och ibland är jag lite trött på det. Ibland vill jag ta ett steg tillbaka. Andas. Tänka.
Därför har jag idag köpt en analog mellanformatskamera. Närmare bestämt en Mamiya 645AFd. Ska visa en bild på den senare. Den är analog och jag måste verkligen tänka innan jag tar varje bild. Varje bild kostar mig pengar. Den är stor och klumpig så jag kommer inte kunna röra mig lika lätt. Allt kommer gå lite mer långsamt. Men jag tror att just detta faktum kommer att förändra mig som fotograf. I alla fall lite.
Samtidigt som jag förlorar lite av kontrollen jag får med mina digitala kameror så kommer jag behöva ta mer kontroll över själva fotosituationen. Så det blir en blandning av förlorad kontroll och vunnen kontroll och i slutändan tror jag att det kommer göra mig till en bättre fotograf.
Mamiya 645AFd med 80mm f2.8 är mitt analogen vapen. Och kameran fylls med film från Fujifilm. Idag börjar mitt analoga äventyr och ni kommer få kommer få följa det här.
Personligen tycker jag att det är lite pinsamt att jag aldrig åkt långfärdsskridskor tidigare. Det är verkligen något som passar mig och det känns som att alla utom just jag har provat. Men det kanske är så att man inte kan hinna med allt. Igår var jag i alla fall vid Hellasgården och hyrde mig ett par skridskor (och skor) och tog mig ut på isen. Det var en religiös upplevelse måste jag säga. Det påminde mycket om att åka skidor. Fysisk ansträngning samtidigt som det går undan. Det händer saker hela tiden och man måste vara observant på alla ojämnheter i isen. Samtidigt är man ute i naturen och kan faktiskt titta upp och njuta av naturen. Det gillar jag.
Så det lär bli mer åkning för mig. Efter denna lördags bröllop ska jag på söndag ge mig ut och njuta av farten, isen, vinden, motionen och den varma chokladen efteråt. Hoppas att du haft en lika fin helg som jag!
