Archive for the ‘Personligt’ Category

sunset

Julen och nyår har passerat och vi är inne i ett nytt decennium.. 2010. Smaka på det. 2010. Året då det kommer hända något alldeles extra. När jag har varit ledig har jag haft chansen att fundera och filosofera. Det tycker jag om. Särskilt när det gäller mitt jobb som bröllopsfotograf. Kärleken till det yrket är så stor att jag bara måste förstå varför. Så. Här är mina tankar om varför jag älskar att fotografera, särskilt bröllop.

Tänk dig att du ska gå till en fest med människor du aldrig träffat. Du tänker dig att det ska bli på ett visst sätt och du ser dig själv agera på ett visst sätt. Jag har alltid haft en bild av hur jag vill vara som inte riktigt stämt överens med verkligheten. Jag har alltid sett att jag vill vara nära centrum på festen men av någon konstig anledning har jag, när jag väl är där, alltid befunnit mig i festens utkanter. Detta har inneburit vissa problem för mig. Att alltid måla upp en bild om hur det ska vara och sedan inte infria den har varit plågsamt. Men. Jag har aldrig gett upp.

En dag, för några år sedan, frågade några goda vänner till mig om jag ville fotografera deras bröllop. Jag sa ja. Direkt. Utan att tveka. Instinktivt kände jag att det var något för mig. Jag ville och jag sa ja. Utan att tänka på konsekvenserna. Utan att fundera på om jag kunde eller inte kunde. Jag ville bara göra det. Som förberedelse köpte jag mig en ny kamera. Jag tänkte att om jag ska fotografera ett bröllop i mitt liv ska jag i alla fall göra det på bästa sätt. Det var en chansning. Allt på ett kort kan man säga. Men jag var tvungen. Och jag gjorde det.

Det första bröllopet gick bra. Mycket bra till och med. Och jag älskade varje sekund av det. Det var kärlek vid första ögonkastet kan man säga. Det var inte ett jobb. Det var något annat. Det var vackert samtidigt som det var spännande. Och.

Helt plötsligt befann jag mig i händelserna centrum. Jag var nära brudparet. Närmst kanske. Jag lät min kamera dokumentera varje steg. Jag följde deras väg, via förberedelser, fram till altaret och vidare på en fest som hette duga. Jag. Som aldrig hamnar i centrum var just där. Jag var nära dem som betydde mest på festen och det var vackert. Helt plötsligt, utan att jag fattat det, hade jag hamnat nära dem jag alltid drömt om att vara nära. Det kändes stort och ärofullt. Och jag var lycklig.

Nu kan det tyckas egoistiskt att skriva detta men för mig handlar det inte om egoism. Jag blev inte bröllopsfotograf för att hamna nära brudparet utan för att jag älskar att fotografera. Att jag sedan hittade ett sätt, en anledning, att vara nära händelsernas centrum var en bonus. Gisses vilken bonus det var. Den gav mitt liv en ny mening och mitt arbete blev för första gången meningsfullt på alla plan.

Samtidigt är jag ständigt påmind av följande:

“I still need the camera because it is the only reason anyone is talking to me.” Annie Leibovitz.

Jag klarar mig inte utan kameran. Det är anledningen att jag är där. Jag får friheten att vara i centrum för att jag fotograferar. Inte för att jag som person ska synas. Brudparet ger mig förtroendet att vara i centrum och för mig är detta avgörande. Jag är där för att fotografera och det är det som är viktigt. Jag behöver, och kommer alltid behöva, mina kamera för att få vara där jag är. Min kamera är så att säga mitt “reason to be”.

För att göra det enkelt skulle man kunna säga att jag är min kamera. Vi är. Och vi gör. Tillsammans. För våra brudpar. Det tycker vi om.

Det var en av anledningarna till att jag fotograferar.

Nu. Efter nyår tycker jag att det är på sin plats att säga tack för året som gått med en liten låtlista. Min lilla present till er. Hoppas ni gillar. Länk.

Dela med dig:
  • Facebook
  • Twitter
  • Google Bookmarks
  • Digg
  • MySpace
  • del.icio.us

God Jul!

December 24, 2009

god_jul

Från mig till er. Hoppas att ni får en fantastisk jul!

Dela med dig:
  • Facebook
  • Twitter
  • Google Bookmarks
  • Digg
  • MySpace
  • del.icio.us

Tankar hos en fotograf

December 10, 2009

har_sover_jag

På senare tid har jag funderat på vad som är viktigt för mig. Utan att ha något bra svar på frågan tänker jag skriva lite om det. Hoppas att du orkar läsa. För mig handlar så mycket om att komma framåt, uppåt, neråt, åt sidan. Det handlar om att hitta nya vägar. När allt kommer omkring handlar det nog om den perfekta bilden. Eller sökandet efter den. Jag har tidigare skrivit om denna jakt och jag inser att det förmodligen är omöjligt att ligga steget före. För. Den perfekta bilden skapas helt plötsligt framför mig. Den skapas då jag och min omgivning hamnar på rätt plats vid rätt tillfälle. Bilderna däremellan är härliga på många sätt. Men när jag jagar den perfekta bilden så handlar det om att den dyker upp.

Inför varje ny fotografering. Inför varje ny vigsel sover jag dåligt. Jag ligger och funderar på vad som komma skall. Jag ligger och skruvar på mig och gör upp en game plan. Hoppet om den perfekta bilden surrar runt i skallen och tillsammans med den lätt nervösa känsla i kroppen så blir det en härlig soppa i huvudet. När det sedan är dags att fotografera glömmer jag bort nästan allt. Jag fångas alltid av stunden och agerar i största grad på instinkt. Jag låter ögonen styra och glömmer bort att tänka. Ljus. Vinkel. Klick. Ljus. Människor. Klick. Gråt. Klick. Ljus. Klick. Vackert. Klick.

Jag följer med likt en trogen hund.

Efter en heldagsfotografering är jag helt slut. Mina fötter värker och min rygg känns lite mosig. Samtidigt är jag lycklig. Och har ett leende på läpparna. Två älskande människor har givit mig förtroendet att föreviga deras dag. Det känns i hjärtat ska ni veta. Efter en dags arbete är jag också glad över en annan sak i mitt liv och det är att få komma hem till min säng. Att få krypa ner bredvid min vackra är alltid en underbar avslutning på en vacker dag.

Så. Att ta den perfekta bilden. Att få förtroende att fotografera ett älskande par. Att få krypa ner bredvid min vackra. Det är viktigt för mig.

Dela med dig:
  • Facebook
  • Twitter
  • Google Bookmarks
  • Digg
  • MySpace
  • del.icio.us

Paris – vill dit. Nu.

December 1, 2009

paris-2

paris-4

paris-5

paris-6

paris-7

paris-8

paris-9

paris-3

Ni vet hur det kan vara på tisdagar. Man jobbar på och det är väl ganska bra. Men egentligen så vill man inte jobba på tisdagar. Överhuvudtaget. För på tisdagar längtar man bort. Eller jag längtar iaf bort på tisdagar. Idag längtar jag till exempel tillbaka till Paris. Var inte så länge sedan jag var där men jag längtar ändå. Det hade varit fint att få sitta på ett brasseri och äta Croque madame. Skölja ner maten med ett gott glas rött. Sådant drömmer jag om på tisdagar. Och det är ganska fint. Jag gillar nämligen att drömma.

Dela med dig:
  • Facebook
  • Twitter
  • Google Bookmarks
  • Digg
  • MySpace
  • del.icio.us

Dimman – första advent

November 29, 2009

img_2763

img_2765

img_2773

Dela med dig:
  • Facebook
  • Twitter
  • Google Bookmarks
  • Digg
  • MySpace
  • del.icio.us