Jag har precis läst ut Alex Schulmans debutbok. Det var en fin och kärleksfull bok som jag blev väldigt förtjust i. Jag har alltid tyckt att Alex Schulmans sätt att hoppa på människor är fascinerande. Samtidigt har jag känt att det inte är att han hoppar på människor som är fascinerande, utan hur han gör det. Han använder språket på ett mycket begåvat sätt och det tycker jag om. Därför hade jag höga förväntningar på hans första bok. 

Skynda att älska handlar om något som vi ofta glömmer. Vikten av att ta tillvara varje stund, att göra det man älskar, med dem man älskar, när man kan.  För mig handlar det om att inte låta vardagen gå förbi. (Den egentliga handlingen är Alex minnen av sin pappa, men jag har lagt till min egen tolkning.)

Det är befriande att läsa böcker som handlar om att ta hand om det dagliga livet. Dels märker jag att det faktiskt inte är svår att göra något av varje dag. Att ta hand om vardagen är förmodligen mycket enklare än att försöka skapa grandiosa stunder på helger och semestrar. Jag tror helt enkelt att vardagen är livet.

Läsa Alex bok. Och, snälla, skynda att älska.