Jag fortsätter med några bilder från mappen som jag skrev om i tidigare inlägg. För det var så befriande att publicera de förra bilderna. De har legat och gnagt i mig. De har funnits en mapp som heter fint som inte har hunnits med. Sånt känns.

Låt mig nu skriva lite om bilderna ovan, för denna gång ska det inte bara vara fint. Denna gång finns det små detaljer som får mitt hjärta att slå volter. Och det måste jag skriva om. Titta på första bilden. Ser ni den lilla skylten med texten “Vår gemensamma bokhylla”. Visst är det vackert? Jag hittade den ute i skärgården, närmare bestämt på Svartsö. Den andra bilden är sommar för mig. Vet inte varför. Vet inte hur. Vet bara att. Det är 100 procent sommar. Inget annat. Och om jag visar 100 procent sommar är det lika bra att visa 100 procent vinter. Inte för att jag gillar det, mer för att jag behöver vänja mig vid tanken. Jag behöver förbereda mig inför de de 6 månaderna vi har framför oss. Och då är det lika bra att se en snöstorm.

En sak till. När jag ändå är igång. En gemensam bokhylla där vem som helst kan gå och ta en bok, det är en symbol för den värld jag vill leva i. Jag gillar nämligen inte en värld där man har en inneboende rädsla för främlingar. Därför är den gemensamma bokhyllan så oerhört fin.